I våras började jag virka de här små filurerna. Den gula kycklingen var den allra första figuren som gjordes och jag blev totalt missnöjd då den blev helt ojämn och enligt mig ful, men den blev den absoluta favoriten åt vår då sju månaders lilla vän här hemma. Den lilla såg med andra ögon än jag som ofta är fast i perfektionism och symmetri. Det uppstod en kärlek till den ojämna gula, löst stoppade kycklingen. Men trots detta, eller på grund av detta, blev jag fast i virkandet och gick vidare till de roliga små djuren som nu dingar i vagnen. Jag var fast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar